Efter Jan Myrdals brev till vänner: En debatt om Leninprisets namn

Med anledning av Jan Myrdals brev till vänner, "Status", tar Rune Lanestrand upp frågan om namnen på Jan Myrdals pris, i varje fall Leninpriset.

Rune Lanestrand skriver 21 mars 2014 16:28:01:

Hej!
Tack för “status” Det var mycket intressant och roligt att du trots dina år är i gång och att huvudet fungerar. Själv har jag blivit så förbannat glömsk.

Har i flera år tänkt att skriva till dig om Leninpriset som jag inte gillar. Men du kanske bara tycker det är trams eller tar illa upp så jag har avstått.

Men om jag minns rätt så var vi när Folket i Bild startades lika kritiska till Sovjetkommunismen som USA-imperialismen...

Det var bland annat en av anledningarna till att jag engagerade mig. Och en förutsättning för en bred front. Jag blev oerhört förvånad när styrelsen [Jan Myrdalsällskapets] utan att fråga medlemmarna instiftade Leninpriset.

Småbrukarna finns i mitt hjärta, Och för mig står både Lenin och Stalin som hänsynslösa diktatorer som med grymma metoder närmast utrotade småbrukarna i Ryssland. Jag tycker det är helt fel att du på din ålders höst ska förknippas med Stalin och Lenin som är synonyma våldshärskare i folks ögon. Det är djupt orättvis mot dig enligt min mening.

Jag vet att många, i varje fall den omdömeslösa styrelsen för Myrdalsällskapet, blir förbannade. Och det får de gärna bli. Men nu har jag skrivit mina innersta tankar om detta i gammal god Folket i Bild-anda.

Hälsningar
Rune


Jan Myrdal svarar: Friday, March 21, 2014 5:18 PM:

Rune!

Vi drog igång Folket i Bild/Kulturfront med tre paroller. En av dem, om anti-imperialism, riktade sig såväl mot USA-imperialismen som mot den sovjetiska socialimperialismen. I det har vi inte ändrat något. Kom ihåg att Stefan [Lindgren] faktiskt var den som gick med afghanerna mot den sovjetiska ockupationen.

Vad Lenin i Leninpriset beträffar måste Du se hans verkliga insatser. Jag tar upp den frågan i mitt tal vid prisutdelningen. Men för att Du inte skall behöva vänta till 12 april citerar jag det stycket här:

“Men, invänder de rättänkande, priserna bär namn efter de värsta massmördare, Robespierre och Lenin. Ty så har de läst på våra gängse ledarsidor och runtom i det elektroniska skvalet på bloggar och nätsidor. Visst, så skrivs och sägs det där. Men det är mest bristande bildning, okunnighet och följsamhet. De tänker i tropp. Det är därför de avlönas. Men varför väljer då just vi dessa två namn?

Maximilien de Robespierre har jag föreslagit. Inte för att han vore socialist. Det var han verkligen inte. Men han motsatte sig krigspolitik och tanken på att sprida revolutionen till andra länder med militärmakt och han var den förste europeiske politiker som drev allmän rösträtt, allmän skolutbildning, samhällets skyldighet att försörja också arbetslösa, gamla, sjuka och lytta och nödvändigheten att bekosta allt detta med skatter på de förmögna och välbeställda. Ideologiskt och politiskt var han den som formulerade krav som socialdemokrater drivna av arbetarklass och småbourgeoisie sökte förverkliga runtom i våra länder efter det Andra världskriget. De aristokrater och aristokrattjänare som avrättades under den så kallade terrorn var för övrigt som Mark Twain påpekat ett ringa fåtal i jämförelse med det enorma antalet offer för deras långa och blodiga herravälde.

Lenin fann jag vara ett gott namnval. Hjalmar Branting som var en av hans mest övertygade motståndare avslutade sin hyllande nekrolog i Folkets Dagblad Politiken 22 januari 1924 med orden: 'Lenins stora gärning kommer alltid att kvarstå som en av de mest betydelsefulla i detta upprörda tidevarv, betydelsefull i sin rätlinjighet och sin hänsynslösa kärlek till den sociala revolutionen.' Till detta bara tre påpekanden.

För i år hundra år sedan imploderade Internationalen och den överväldigande majoriteten yrkessocialister och officiella demokrater bröt sina löften och förde sina väljare och kontingentbetalare ut i det enorma massmordet. Första världskriget inledde den serie av med girighet drivna folkmord som kännetecknar vår tid sedan dess. Lenin var en av de få vilka inte bara stod fast vid utan förmådde såväl ge en teoretiskt hållbar förklaring till detta sammanbrott som inleda det nödvändiga praktiska och teoretiska arbetet mot herrarnas krig.

Till skillnad från majoriteten dåtida socialister tog han ställning för rätt till nationell frigörelse (som Norges från Sverige och Finlands från Ryssland) och därtill för de koloniala och avhängiga folkens totala frigörelse. Trots att även arbetarklassen i härskarstaterna i stort trodde sig tjäna på andras utsugning ställde han kravet på de nya organisationerna i dessa stater att de på alla sätt oavsett herrarnas lagar måste verka för detta. Visst har många sedan svikit som de franska kommunisterna när det gällde Algeriets frihet men det hade förvånat honom lika litet som en Jeltsin eller Sovjetunionens sammanbrott skulle förvånat honom.

När det gäller just orden var han lika föredömligt vidsynt som Marx varit. Han tog ställning för Tolstoj trots att denne var honom ideologiskt främmande, han krävde att ungdomen skulle läsa Plechanov, trots att denne överlagt med den franska militärmissionen hur bolsjevikerna skulle krossas liksom han stödde Gorkij trots meningsmotsättningar och fast Gorkij under revolutionen i sin tidning bekämpade just leninismen.”

Rune Lanestrand skriver 2014-03-21 18:23:

Jan!

Tack för svar. Du får ursäkta men jag känner inte igen mig i din svepande beskrivning av dem som är kritiska till Leninpriset: “Men det är mest bristande bildning, okunnighet och följsamhet. De tänker i tropp. Det är därför de avlönas.”

Jag tycker jag har skaffat mig en ganska bred bildning och utbildning som småbrukare och redaktör för Småbrukaren i 25 år. Lärde mig också mycket under de första åren med Folket i Bild. Inte minst politisk historia av dig. Jag har aldrig “tänkt i tropp” utan hellre valt att gå från ett jobb än att dagtinga med mitt samvete. Jag har arbetat mycket ideellt och får i dag ut 10 000 kronor i månaden i pension. Så jag kan inte tycka annat än att du är väldigt orättvis och nedlåtande i din indirekta beskrivning av mig i ditt tilltänkta tal vid årets utdelning av Leninpriset.
Att vi tänker så olika om småbrukarmördarna Lenin och Stalin beror kanske till syvende och sist på att jag inte är och aldrig har varit kommunist.

Rune


Jan Myrdal skriver 2014-03-22 18:04:

Rune!

Utmärkt! Ty om Du går tillbaka till åren före 1922 (därefter är han ju borta ur politiken och snart död) kan Du just när det gäller småbrukarfrågan se hur han – till skillnad från de flesta dåtida socialister – tog jordbruksfrågan på allvar och i revolutionen drev den väldiga småbondegruppens krav och så fick den med sig i först revolutionen och sedan under den ytterligt svåra och blodiga kampen mot främmande interventionsstyrkor och inhemska reaktionärer. Då förstår Du också varför det även från ”Småbrukaren” är rätt att ge priset hans namn.


Jan Myrdal avslutar 2014-03-22 18:21 under rubriken Zapatapris:

Visst, det hade ur småbrukarsynpunkt lika gärna kunnat vara Villa-priset eller Zapata-priset eller Mao-priset. Ty alla de tre stora revolutionerna under nittonhundratalet var småbrukarrevolutioner. Men nu tillkom när det gällde Lenin-priset ytterligare synpunkter – jag tar upp dem i talet.


Rune Lanestrand återkommer på förfrågan från denna hemsida, 23 mars 21:02:03:

Jan!

Uppskattar att du tagit dig en annan ton än i den första ryggmärgsreflexen. Men mig övertygar du inte med fagert tal om bolsjevikerna. Du framställer Lenin som rena jultomten för småbönderna i Ryssland. Men hur många fria bönder fanns det kvar i Sovjet när jordbruket kollektiviserats? Har du några siffror på det? Så vitt jag vet. De småbönder som inte krökte rygg och blev anställda på kollektivjordbruken under klacken på dem, om jordbruk fullkomligt okunniga kommunistiska kommissarierna, sköts eller transporterades till arbetsläger.

Därmed gick generationer oersättlig kunskap om klimatet, jorden, djuren och växterna till spillo. En ödesdiger jordreform som Ryssland fortfarande lider av. Hade inte de privata täpporna, datjorna funnits hade ytterligare miljoner svultit ihjäl.

Författaren Gunnar Lindstedt skriver i boken Svart Jord om situationen i Ukraina efter Sovjetunionens upplösning. Svart Jord är namnet på den en meter djupa oerhört bördiga jorden i Ukraina. Avsikten var att de forna arbetarna och folket kring kollektivjordbruken skulle återfå jorden.

Tyvärr var folk så knäckta av den kommunistiska agrareran att de inte hade varken kraft eller pengar att låta lantmäteriet ta reda på var deras mark låg. Jorden låg därför för fäfot i flera år. Och gör det fortfarande på sina håll.

I det läget öppnade Putin upp för landgrabbing. Lindstedt beskriver bland annat hur Stenbecksimperiet investerar i Ukrainas jordar. De arma ägarna fick en spottstyver för sin mark som inte räckte till så mycket mer än vodka och en större tv-skärm.

Gunnar Lindstedt anser att Putin missade en historisk chans. Han skulle i stället satsat på fria småbönder som kunde ha återfått arbetsglädjen av att kunna råda över sin mark och sina liv efter alla år av den kommunistiska tvångströjan. Inom ett tiotal år med en satsning på småbrukarna menar han skulle Ryssland kunnat bli självförsörjande.

Putin gjorde samma misstag som Lenin som svek sitt löfte att genom en markreform dela ut adelns jordar till “småbönder och dagsverkare.”

I stället kollektiviserade Lenin och Stalin jordbruket. Putin öppnade i stället upp för landgrabbing som innebär att de globala jättarna tar över för att exportera produkterna. Man ska inte underskatta EU:s och USA:s intresse av den Svarta jorden i Ukraina. Det kan vid sidan av det geopolitiska vara ett starkt motiv för att hjälpa de fascistanstrukna kuppmakarna att ta makten i Kiev. Inte minst för USA som med sitt intensiva industriella gift- och kemijordbruk har förgiftat stora arealer som inte längre går att odla livsmedel på.

Ytterligare ett bevis på Lenins “popularitet” hos de ryska småbönderna. Den falang (socialistrevolutionärerna) som inte var marxister och som ville göra revolution med småbönderna som bas blev så besvikna på Lenin när han svek sitt löfte till småbönderna att de gjorde ett misslyckat försök att mörda honom. Jag tror året var 1908. (Kaplan?)

Anser fortfarande att det var ett stort misstag av Myrdalsällskapet att genom Leninpriset försöka putsa upp hornen på denne diktator och småbondemördare.

Rune

Bifogar min recension av Svart Jord.
http://runelanestrand.wordpress.com/tag/svart-jord/


Jan Myrdal svarar 23 mars 2014 21:36:34:

Men Du skriver ju inte om Lenin. Han ledde den största fattigbonderevolutionen i Europas historia. Det vet Du.

Andas djupt och tänk efter.


Rune Lanestrand 23 mars 2014 22:59:59:

Jan!

Visst skriver jag om Lenin. Kopplingen till situationen i Ryssland i dag och jämförelsen mellan Lenin och Putins svek mot småbönderna och deras ättlingar är ytterst relevant.

Om “Lenin ledde den största fattigbonderevolutionen i Europa” så svek han dessa på det grymmaste. För han hade utlovat att de skulle få jord att bruka i egen regi. Därför ställde de upp. Inte för att tvingas in i kollektiv som inte alls passar den frie bonden. Att odla jorden är nog det svåraste yrket som finns. Och kräver ett stort personligt ansvar. I det toppstyrda kollektivets kadaverdisciplin maldes detta ner.

Jag ställde också två frågor. Om Lenin var den store bondevän som du anser. Då borde du också kunna svara på hur många fria självägande bönder det fanns efter den ödesdigra kollektiviseringen av jordbruket i Sovjetunionen?

Rune


Hans M Gabrielson reagerade på denna debatt och skrev 24 mars 2014 12:34:08:

Hej alla,

Ja, detta är en intressant diskussion. När Leninpriset instiftades var jag betänksam. Sedan tänkte jag ett par varv till. Dels var NEP 1921-28 en - fungerande - nödvändighet efter världskrig och interventionskrig 1914-21, som i stora delar återställde jordbruks- och industriproduktion till 1913 års nivå. De idéer Lenin formulerade 1893 i "Marknadsfrågan" fick betydelse för den kapitalackumulation som ägde rum under NEP. (70 år innan "Motorvägsteoremet" för utveckling av 3:e världsekonomier formulerades i Väst!)

Dels var instiftandet av Lenin- och Robespierreprisen ett brott med rådande diskurs, där de två sedan länge framställs som blodhundar, kuppmakare etc. Mina betänkligheter för några år sedan var resultat av denna rådande, försanthållna samhälleliga diskurs som snävar in allas våra medvetanden.

Bifogar ett paper med exempel på undanträngda tänkesätt som jag skrev för tre år sedan. Där är även Lenin med på ett hörn.

Vänligen
Hans M Gabrielson

[Här nedan finns att ladda ner den artikel av Gabrielsson som han nämner: 

♦ ♦ ♦

PS om denna debatt: Enligt Nationalencyklopedin och spanska och engelska Wikipedia dog Lenin 1924 och den stora kollektiviseringen av jordbruket startade 1928. [Red]