Flammaninsändare smädar Jan Myrdal

Under flera veckor har Jan Myrdal angripits av insändare i tidningen Flamman. Smädelser som använts har varit "gubbsjuka", "vänstergubbar från fornstora dar", "Myrdal, som sällan missar en chans att fladdra med hakorna", "ett helt lass med gubbslem".

Detta har tryckts i tidningen efter Myrdals artikel om Julian Assange, Wikileaks i England häktade grundare. Flammans redaktör Aron Etzler har - förgäves - uppmanat till diskussion i sak. Insändarnas avsikt - utom smädelserna - tycks ha varit att få tyst på Myrdal i Flamman.

 Myrdal säger att det intressanta är att det är partirepresentanter som skriver och han tillägger att Vänsterpartiet helt och skamlöst svek i riksdagsomröstningen när det gällde trupp till Afghanistan. Det var bara Sverigedemokraterna som röstade mot! Åkesson var pålitligare än Ohly!

 

Hela Jan Myrdals principiella kommentar:

För tredje veckan skriver nu partirepresentanter för Vänsterpartiet på ett även för svenska politiska förhållanden osedvanligt lögnaktigt och motbjudande (gubbslem) sätt om mig och min syn på sexualpolitik i Flamman. Jag tror inte det är av oförmåga att läsa innantill och heller inte av total allmän politisk/historisk okunnighet dessa partirepresentanter så skjuter in sig på mig och vad jag skrivit. Det intressanta är heller inte att Flamman trycker angreppen; det skulle också Newsmill och Expressen göra. Det intressanta är att det är partirepresentanter som skriver.

En fråga som dessa partirepresentanter inte tar upp är den individuella. För att tydliggöra den lägger jag nu genom Författarförbundet som nyupplaga i bokform ut Moraliteter och Garderingar från sextiotalet. Särskilt Garderingar behandlar detta.

Sedan 1965 är jag partilös kommunist. Jag står i princip fast vid den politiskt/teoretiska grundhållning i sexualfrågor jag fostrades till dels av läsning (Engels, Fuchs, Freud, Reich) och trettiotalets svenska Clarté (RFSU) och dels genom diskussioner med och påverkan av nära vänner från 1944 och framåt som Gustav Jonsson och Nic Waal. Viktigt är att den också formulerades i ungdomsförbundet då gällande studiehandledning, "Våra studier",  från 1943/4. Den jag då använde  mig av som studieansvarig i Fredhällsklubben i Sverges Kommunistiska Ungdomsförbund. (Den är fortfarande föredömligt såväl när det gäller kultursyn som sexualkunskap och studiearbetets organisering och jag har bett Stefan fundera på om den inte kan läggas ut på nätet.) Om denna tradition och den dåvarande kommunistiska rörelsens arbete mot förtryckande lagstiftning (t.ex. aborter och homosexualitet), de principiella diskussioner vi under efterkrigsperioden hade med kamrater från Sovjetunionen och andra dåvarande socialistiska stater samt om "ungdomsrörelsens" i Sverige  principiella kamp mot prostitution (ideologisk, en klassfråga om arbetarklassens moral - men mycket avgörande och statistiskt påvisbar) från tiotalet och framåt  har jag skrivit något i FiB/k. Bör kanske skriva mer och mer detaljerat.

Att den borgerligt/småborgerliga feminismen genom att vrida klassfrågor till könsfrågor varit ett den härskande klassens ideologiska vapen mot arbetarklassen och dess politik har marxister diskuterat sedan artonhundratalet. Det är möjligt att jag inte skrivit om detta tydligt nog; vår tradition har ju formulerats av Engels och Bebel och Kollontaj och senare socialister/kommunister. Att patriarkalism och sexism återspeglas in i arbetarrörelsen och utgör en stark fara diskuterade jag senast med Ganapathy, generalsekreteraren för CPI (Maoist). (Viktigt att se till Mao om detta och även att diskutera Hoxhas synpunkter och vilken roll de sexistiska föreställningar han ville bekämpa hade för kontrarevolutionen i Albanien.)

Under de senare decennierna har en rad lagar med tvetydig sexualpolitisk innebörd drivits igenom i Sverige. Om det har jag skrivit. Jag har också diskuterat att befolkningen i de imperialitiska kärnländerna inte längre reproducerar sig och de konsekvenser (ideologiska, juridiska och praktiska) detta fått. Kanske borde jag här varit tydligare.

Det kan alltså tyckas som om jag just därför borde skriva ett svar i princip. På något sätt kommer jag nog att göra det. Fast inte som direkt svar på dessa partiangrepp i Flamman. Skälet är enkelt. Om dessa partirepresentanter redan nu angriper mig som  "gubbslem" kommer de med säkerhet fortsätta vad som är en pinsamt svensk tradition av äldrehat. En åttiofyraåring som skriver med förnuftsargument om sexualpolitik kommer att i Sverige angripas av dessa borgerligt/småborgerliga feministkrafter just på grund av sin ålder - inte med argument.

I detta jag nu skriver ingår också en annan grundfråga. Jag har polemiserat hårt i principfrågor mot olika personer/organisationer. Men jag har också av omsorg om aktionsenheten i olika frågor uppträtt taktiskt. (Se diskussionen om Första maj och LO under strejken 1970.) Sålänge det är möjligt att se Vänsterpartiet som en - om än vacklande - kraft i solidaritetsarbetet höll jag tand för tunga. I och för sig anser jag dock nu att Vänsterpartiet helt och skamlöst svek i riksdagsomröstningen när det gällde trupp till Afghanistan. Det var bara Sverigedemokraterna som röstade mot! Åkesson var pålitligare än Ohly!

Jag svarar alltså inte på angreppen från Vänsterpartirepresentanter i Flamman. Däremot måste jag hitta forum för att diskutera principfrågorna.

Angreppen mot Myrdal finns även på Flammans hemsida:

Myrdal skrämmer bort vettiga människor
Gubbsjuka premieras i Flamman
Vänstern kan bättre