Ett påpekande om övervakning

Myrdal: USA spionerade på mig med Sveriges vetskap

Justitieminister Ask ljuger medborgarna rakt i ansiktet. Att USA spionerar på svenska medborgare med svenska myndigheters godkännande vet jag av egen erfarenhet. Det skriver Jan Myrdal.

Detta är webbsajten Newsmills ingress till Jan Myrdals artikel 2010-11-07 15:05 om USAs olagliga spioneri på svenskar i Sverige.

Just nu ljuger svenska politiker så jag skäms. Ty att dessa svenska politiker och myndigheter inte skulle känt till att Förenta staternas ambassad sedan årtionden regelmässigt sysslar med - enligt svensk lagstiftning - illegal övervakning av svenska medborgare i Sverige vet de. Säger de något annat då ljuger de medborgarna rakt i ansiktet. Det vet jag av egen erfarenhet. UD och SÄPO kan själva gå till sina arkiv för 1953.

Då greps min mor Alva Myrdal på Idlewilds flygplats i New York av Förenta staternas immigrationsmyndigheter trots att hon hade diplomatpass, visa och var på officiellt uppdrag från UNESCO. Skälet var, som svensk press mycket riktigt meddelade, att ”Förenta staternas undersökning av Jan Myrdal inte var färdig.”

Det är att märka att jag - en i Sverige bosatt myndig svensk medborgare - då inte hade ansökt om visum till Förenta staterna eller hade något annat med Förenta staterna att göra. Efter ingripande från Indiens UNESCO-representant och senare president Dr Sarvepalli Radhakrishnan (för vilket jag senare tackade honom) samt Dag Hammarskjöld kunde Alva Myrdal av Förenta staternas myndigheter tillåtas genomföra sitt uppdrag i New York. Men först den 18 augusti 1953 gavs Alva Myrdal vidare frihet att besöka Förenta staterna trots att Allen Dulles hävdade att det om mig fanns ”substantial and serious allegations which the United States has under investigation” - en fras så vacker att jag inte översätter den. 

Att Alva Myrdal skrev ett urskuldrande brev om sin son till Förenta staternas myndigheter vet jag - hennes dåvarande sekreterare på UNESCO skämdes för hennes beteende och gav mig en kopia - jag teg men förlät det aldrig. Många människor är svaga.

De som i Sverige då sysslade med att för Förenta staterna ”undersöka” mig gjorde sig skyldiga till ett brott som då här i landet skulle ge två års fängelse. Naturligtvis protesterade jag och ville att de skyldiga - vare sig de var poliser, andra ämbetsmän eller bara betalda civila agenter - skulle gripas och ställas inför rätta. Men det var 1953 och Sverige befann sig som så ofta senare och även nu 2010 i lydförhållande. Jag fick inte ens svar. Det ansågs på högsta ort dem politiskt lämpligt att stormakten Förenta staterna i sitt intresse i Sverige kunde fortsätta att ”undersöka” här bosatta svenska medborgare. 

Så var det och så är det. Inte undra på att jag inte kan hålla mig utan skrattar på mig mitt framför TV-apparaten när jag ser justitieministern ljuga. Eller också - om hon inte medvetet ljuger - är hon såväl naturdum som helt vilseledd av sina underordnade.