Skriftställning: En summering

För mig var Björnstierne Björnsonfestivalen i Molde intressant. Diskussionerna kring Björnson och de nationella frågorna inför första världskriget var givande. Liksom mötet med publiken i resonemangen runt sammanbrottet för "det moderna genombrottet i Nordens litteratur" (såväl Strindbergs tvetydiga mystik som Björnssons Handskemoral).

Skriftställning av Jan Myrdal från Folket i Bild/Kulturfront 2010-10 där den rubriceras Ordens dubbelhet. Ursprungligen skriven för dagstidningen Klassekampen efter Björnstierne Björnsonfestivalen i september 2010.

I medierna hade professor Bernt Hagtvet skapat rubriker och svallvågor med sitt utspel att inte komma till festivalen och inte tala med mig. Därmed stängde han tyvärr för en diskussion i sak om millenarism, armod, våld och stormaktsspel i Sydostasien. En sådan var jag beredd på då jag just kommit från Dandekaranyas djungler i "the Eastern Ghats" i Indien där jag åter, som för fyrtio år, sedan trots regeringens lagar och polistrupper gått med adivasi-soldaterna och även fört långa diskussioner med de (av indiska regeringen terroriststämplade) politiska och militära ledarna i detta mycket långa och mycket blodiga krig. Men till det kan jag återkomma när min bok blir klar; skrivandet tar något mer tid nu när jag passerat de åttio!

Däremot hade jag en uppslagsrik om än alltför kort, radiodiskussion med professor Öysten Sörensen. Den utgick från vad Karl Marx och Friedrich Engels kring 1848 skrivit om att de små slaviska folken (restbefolkningar skrev Engels) spelade den ryska tsarismens spel mot den tyska (europeiska) revolutionen och Polens och Ungerns frihet. Kunde man säga att detta fick ett framtidsbådande och bestämmande resultat som t.ex. Martin Luthers ord 1543 i "Judarna och deras lögner"?

Att Luthers ord användes av Hitlerpropagandisterna för att rättfärdiga andra världskrigets fokmord minns vi som varit med. Att Marx och Engels ord (särskilt "The Eastern Question") användes av det kejserliga Tyskland för att få den tyska socialdemokratin att rösta för deltagandet i det första världskriget vet vi.

Just om perioden kring 1848 och bondekrig/Luther har jag skrivit mycket. Om frågorna kring 1848 har jag just fått ett uppdrag att skriva och då jag bor på landet med många uthus har jag inte bara hyllmetrar om bondekrigsfrågan utan även hela Rheinische Zeitung 1842/43, Neue Brüsseler Zeitung 1847 och Neue Rheinische Zeitung 1848/49 och motsvarande svenska lägg av tidningar/tidskrifter (vilket inte är vanligt). Men för att inte gå så in i detalj att det blir opublicerbart i dagstidning håller jag mig till principfrågan.

Ja,om Marx och Engels ord ideologiseras och absolutiseras då kan detta få avskräckande följder. (Detta gäller naturligtvis också Björnsson. Hans ord om judiska bankirer och lån till Ryssland kan förvridas.) Det som skiljer deras från Luthers ord är att Marx och Engels varken var eller accepterade att de skulle betraktas som inspirerade. Se den fotnot Engels tillfogade 1882 till Kommunistiska Manifestets mening att all historia är historien om klasskamp. Det var skrivet på dåvarande kunskapsnivå. Senare har ny forskning visat på ursamhället. Man kan också se på vad han skriver i sitt förord till tredje delen av Kapitalet. Marx definierade inte.

Men visst har deras arbeten i olika politiska sammanhang drabbats av att de lyfts upp, ideologiserats och gjorts utomhistoriska. Jag kan ta två exempel.

De artiklar om Indien vilka Karl Marx på 1850-talet som tidningens europakorrespondent publicerade i New-York Daily Tribune är intressanta och politiskt radikala i sin antiimperialism om kriget 1857 men de är om Indien och dess historia naturligtvis skrivna på sin tids officiella kunskapsnivå. På det sättet missvisande och präglade av europacentrism. Ingen av oss kan - som Hegel påpekade - ta språnget ur sin tid.

När dessa texter senare (på o-Marxskt sätt) ideologiserades och blev politiskt styrande kom de att få ett destruktivt inflytande. Ännu för trettio/fyrtio år sedan diskuterades de som uppenbarad sanning på seminarier i Moskva och Paris --- och tyvärr i Indien. Bidrog till att de indiska kommunisterna inte förmådde formulera en adekvat politik. Först 1956 publicerade den geniale matematikern och historikern D. D. Kosambi "An Introduction to the Study of Indian History". Han arbetade kritiskt i Marx' anda. Rensade alltså bort det tillfälliga och tidsbetonade i vad Marx skrivit på 1850-talet. Tog till sig det förnuftiga i hans uppgörelse med imperialismen.

När jag för en sjuttio år sedan började läsa på allvar och följa den internationella litterära diskussionen kom jag snart att störas av en syn på Balzac som spreds av särskilt György Lukács ; "realismens triumf". Det var först Victor Hugo som formulerat den vid Balzacs grav: Egentligen var Balzac en stor revolutionär. Lukács byggde sedan på ett brevutkast från Friedrich Engels till "miss Harkness". Alltså visade jag hur begreppet förts in i debatten i den inre sovjetiska litteraturuppgörelsen och sedan genom ”Linkskurve” spritts västerut. Jag påpekade därefter att Engels i sak hade slarvigt fel i vad han skrev om Balzacs syn på aristokratin; det var ju bara att läsa "Antikkabinettet". För att klargöra Balzacs verkliga sociala/politiska syn gav jag sedan år 1974 ut Balzacs "Katarina av Medici" med tre av hans politiska artiklar och ett ordentligt efterord. Den som på artonhundratalet hyllar det politiskt gemensamma för Katarina av Medici, Robespierre och Bonaparte säger något väsentligt om det kommande nittonhundratalets ursprungsidéer men var inte i dåtida mening aristokratvän.

Men det finns ytterligare en dimension. När jag bodde i Indien såg jag att Kommunistiska Manifestet som tycktes oss - i vår kultur - så glänsande skriven var hart när oläsbar för den som inte gått i katolsk eller protestantisk missionsskola. Tonfallet! Vi alla lever och skriver i vår kultur. Jag är lika litet religiös som Marx eller Engels; men jag är liksom de formad i denna kultur. Alltså, som min förläggare i Chicago (uppvuxen i ett helt sekulärt judiskt hem) påpekade när han gav ut den version av "Confessions of a Disloyal European" jag skrev på Kuba 1967, påtagligen en icke troende lutheran.

Det bästa som skrivits om detta är Reinhard Buchbinder. "Bibelzitate, Bibelanspielungen, Bibelparodien, theologische Vergleiche und Analogien bei Marx und Engels". Philologische Studien und Quellen " nr 84. Erich Schmidt Verlag, Berlin 1976.

Här finns en diskussionslinje jag hade velat undersöka med professor Sörensen. Ty det var i Kina under Kulturrevolutionen detta diskuterades som mest. Mao Zedong hade tagit upp frågan med sin unga släkting (som sedan arbetade på utrikesdepartementet) och det publicerades då som: "Conversations with Wang Hai-jung. December 21 1970". De diskuterar hennes skolstudier:

"Ordföranden: Är ni skyldiga att läsa den kristna Bibeln eller buddhistiska sutror?

Hai-jung: Nej. Varför skulle vi det?

Ordföranden: Hur skulle du kunna göra översättningar eller syssla med utrikes affärer om du inte studerat de kristnas bibel och buddhistiska sutror?"

Han kritiserar hennes skolning också för att hon i den inte ha läst ”Drömmen om den röda kammaren” och Tu Fu. När hon undrar vilka problem hon skall lägga märke till i den dikten och hur hon skall "skydda sig mot dess inflytande" reagerar Mao:

"Ordförande: Du är alltid metafysisk. Varför skall du skydda dig? Du bör gå djupt in i den och sedan komma upp ur den. Läsa den gång på gång men inte söka lära dig den utantill."

Men sedan frågar han henne något jag tänkte på när jag gick i Dandakaranyas djungler: Har hon läst Pu Sonlings berättelsesamling? "Den är värd att läsa. Välskriven. Dessutom är räv-andarna varmhjärtade. De hjälper villigt människorna." Nå den samlingen på 500 eller så "spökhistorier" (i brist på bättre ord) från början av Qingdynastien finns inte på svenska. Men berättelserna lever djupt bland alla i Kina.

När jag nyss gick med adivasimedlemmarna av Folkets Guerrilla Befrielsearmé gick jag i Dandakaranyas djungler. Där finns inte bara den malm och den vattenkraft om vilken egentligen den blodiga kampen står mellan adivasis - urbefolkning- och de stora multinationella bolagen den det är också för var och en i Indien den mest centrala platsen i den mest centrala berättelse, den mörka skog i vilken Rama, Sita och Lakshmana vistades under tretton år. Det var detta Mao begrep!

Om allt detta tror jag vi kunde haft en diskussion som fört fram.