SENASTE NYTT OM JAN MYRDAL OCH JAN MYRDALSÄLLSKAPET
Vänner och medlemmar av Jan Myrdalsällskapet
I detta nyhetsbrev rapporteras det bland annat från den succéartade biblioteksdagen 19 juli och bjuds in till den årliga minnesstunden vid Jans och Guns grav 9 augusti. Samt mycket, mycket mer.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING:
- Lyckad 98-årsdag 19 juli för Jan när Gun stod i centrum!
- Missa inte minnesstunden vid Jans och Guns grav i Säter 9 augusti 2025 kl. 14:00!
- Bitte Westerlund besöker Varberg och berättar om Jörn Donner och Jan Myrdal!
- Om författaren och chefredaktören Gunnar Adolfssons syn på Jan Myrdal och om ett förargligt misstag i vårt förra nyhetsblad
- Om erotisk litteratur i Jans samlingar och kampen mot det kommersiella utnyttjandet av kvinnokroppen i pornografi och prostitution
- Om bokbinderiet i bibliotekets källare
- Janken Myrdal skänker Jans gamla vittberesta skrivmaskinsväska till sällskapet!
- Jan Myrdal i pressen – denna gång om vänsterintellektuella som Myrdal och Foucault om islamism och revolutionen i Iran, om kulturbråket mellan Jan Myrdal, Andrea Gaytán och Henning Mankell samt om det berättigade/oberättigade i cancelkulturen när det gäller förhatliga personer som JM samt ett stort reportage i Hallands Nyheter inför Biblioteksdagen 19 juli
- Rapport från styrelsemötet 19 juli 2025
- Bokcirkel om Jan Myrdal – första mötet om Att bli och vara, planeringen av nästa som blir om Moraliteter och Garderingar samt den lilla debutboken Folkets Hus
- Benny Larsson – arkivarie och Myrdalläsande arbetargrabb sedan tonåren på 70-talet! Vi intervjuar Jan Myrdalsällskapets styrelsemedlemmar!
- Bli skribent i nyhetsbrevet
- Glöm inte medlemsavgiften för 2025
LYCKAD 98-ÅRSDAG 19 JULI FÖR JAN NÄR GUN STOD I CENTRUM!
Efter ett trevligt styrelsemöte (mer om det i särskild artikel nedan) fyllt av viktiga beslut fick vi alla hjälpa till med de sista förberedelserna för årets trädgårdsfest och tack och lov hade vi även i år vädret på vår sida och redan en halvtimma före utsatt tid var folk på plats för att beskåda den nya informationsskylten på fasaden ut mot gatan och i samma hörn av huset finns nu också ett bokskåp med billiga Jan Myrdalböcker för hugade spekulanter. Skylten understryker också att biblioteket numera inte bara är Jan Myrdals utan Jan Myrdals och Gun Kessles arkiv och bibliotek!
Prick fyra började den lokala latinoorkestern Amanecer spela egen musik och latinamerikanska klassiker från befrielsekampen medan folk fortsatte strömma in. Vi hade räknat med max 50 personer en baddag som denna men snart var vi uppe i nästan det dubbla. Tack och lov hade Eva Falk och Natalia Kuchta gjort varsin extra stor och matig sallad och Gustaf Erling bullat upp med svingoda wienerkorvar vid grillen och innan föreställningen var slut var faten med maten helt rensade och tårtorna försvunna. Det räckte nästan till alla!
Dagens två estradörer var konsthistorikern och konstnären Peter Ekström från Örebro och den indiske förläggaren Subrata Das från Calcutta. Peter presenterade med utgångspunkt från sin nya bok Andra sätt att se på konst (finns att köpa här för specialpriset 200 kr) med bland annat ett fylligt kapitel om Gun Kessle (som kan läsas i sin helhet här!) och då hela konstnären Gun Kessle som målare, grafiker, fotograf och illustratör.
Lämpligt nog hade styrelsen just denna dag tagit beslut om att från den kompletterande stiftelsen Jan Myrdals och Gun Kessles stiftelse köpa inte bara de tavlor av Gun som redan förvarats i biblioteket utan all övrig konst som denna stiftelse ägt i form av målningar, grafiska blad och uppemot 100 000 fotografier. Därtill den enorma samling konstföremål som främst köptes av Gun under deras gemensamma resor över fyra världsdelar och fem decennier. Allt kommer framöver att finnas tillgängligt för forskning men också användas direkt i biblioteket som på detta sätt inom några år då kan lägga till också ordet museum i sitt namn. Senare guidade Peter alla intresserade runt i biblioteket med start högst upp där många av hennes tidiga målningar hänger sen tidigare.
Här följer foton av ett axplock av Kessle-verken i biblioteket:
Därefter samtalade Per Arne Skansen med den indiske förläggaren Subrata Das som tidigare givit ut originalutgåvan av Jans på engelska skrivna bok från 2011 som på svenska hade titeln Röd stjärna över Indien. Reflektioner när jordens fördömda reser sig. När han några år före Jans död besökte Varberg och biblioteket fick han syn Jans praktverk med politiska affischer Sälja krig som margarin och det är denna som han nu presenterar i en engelsk och om möjligt än mer exklusiv och vacker bibliofilupplaga, som är tänkt att säljas till institutioner och samlare över hela jorden. Hela familjen Das har därför huserat i närmare två veckor i biblioteket och nu kunde boken presenteras inför en nyfiket imponerad publik. Senare under kvällen filmades ett längre samtal om boken som inom kort kommer att vara tillgängligt på Youtube.
Sällskapet kunde därefter summera ett sällsynt lyckat arrangemang och tackar särskilt Elisabeth Hallin, Gustaf Erling, Anton Honkonen, Eva Falk och Natalia Kuchta för deras stora och avgörande förberedelsearbete för denna trädgårdsfest. Kvällen medförde också att sällskapet fick ett tiotal nya medlemmar och dessa hälsas härmed hjärtligt välkomna.
Inte mindre än tre professionella fotografer var närvarande och dokumenterade denna dag. Förutom den varbergsbaserade Dick Gillberg som ofta dyker på sällskapets olika arrangemang hade Olle Asp, som var huvudfotograf för den stora biblioteksboken, åkt ända från Egypten enkom för detta arrangemang. Därtill hade Bengt Löfgren som tillsammans med Bosse Sjökvist gjorde filmen om den åldrade Jan Myrdal I väntan på Jan Myrdals död, än en gång tagit med filmkameran och hans film kan redan nu ses här:
MISSA INTE MINNESSTUNDEN VID JANS OCH GUNS GRAV I SÄTER 9 AUGUSTI 2025 KL.14:00!
Det är nu fem år sedan Jan Myrdal dog och begravdes i den kulturminnesmärkta familjegraven i Säter som blev så berömd efter att Jan i Barndom avslöjat att hans föräldrar i samband med en restaurering låtit hugga om texten på gravstenen på ett sätt som enligt Jan bättre skulle passa den nya historieskrivningen kring de nu världsberömda socialdemokraterna. Jans farfar Carl Adolf Pettersson var en hårdför högerman av den gamla stammen, uppvuxen i Fattig-Sverige, som gjort karriär som byggmästare och stolt avslutat livet med att på sina visitkort kunnat titulera sig godsägare. Samma titel hade han låtit hugga in i gravstenen och därefter låtit guldförgylla texten. När Jan på 70-talet kom att besöka graven var alltså stenen omhuggen med ett politiskt mer korrekt innehåll som Gunnar försökt göra trovärdig genom att ge födelseorten Solvarbo gammalstavning med ett f i, något som enligt Jan fick förfalskningen att se nästan äkta ut och just därför så föraktlig.
På graven finns nu en minnesplatta med Jans och Guns Exlibris och deras respektive födelse- och dödsdatum. Här har vi under några år högtidlighållit Jans dödsdag den 30 oktober 2020 och då gärna genom en politisk manifestation i Jans och Guns anda.
I år går detta i tecknen av Jans livslånga engagemang mot kärnvapen och det är sällskapets förre ordförande Arne Andersson som håller i arrangemanget. Det blir dock inte på Jans dödsdag i oktober utan på minnesdagen för Nagasaki lördagen 9 augusti kl. 14:00, då det först blir samling vid graven varefter det blir fortsättning i det intilliggande kapellet där det förutom tal om kampen mot kärnvapen också blir sång och musik av trubaduren Gunnar Blommé och diktrecitation av skådespelerskan Anja Landgré. Här finns då också ett bokbord med böcker om och av Jan Myrdal och hans bibliotek. Arne kan nås för närmare info på tel. 070-3739851 eller på mejl over-stock-och-sten@telia.com.
Alla är hjärtligt välkomna!!
BITTE WESTERLUND BESÖKER VARBERG OCH BERÄTTAR OM JÖRN DONNER OCH JAN MYRDAL!
Bitte är sedan 2020 Jörn Donners änka på heltid och i sommar hade hon vägarna förbi Varberg och ville hälsa på i såväl Leninland som på det som då fortfarande hette Jan Myrdalbiblioteket. Hemma hos mig lyckades hon efter hemkomst exakt bestämma proveniensen på ett skrivbord jag köpt på Bukowskis i Helsingfors och som nu används av stipendiaterna i stora huset. Med hjälp av vapnet kunde hon först konstatera att det härstammade från den kända finländska adelssläkten von Willebrand ur vilken hon och Jörn umgåtts med en sentida ättling som var journalist och gick under namnet von Fyllebrand. Skrivbordet hade tillhört skulptören och professorn Olavi Lanu. ”Skulptören är död. Bordet består.” avslutade Bitte denna historiska utflykt i den rätt lilla finska gamla överklassen där alla kände alla.
Själv nämner hon det Donnerska residenset vid flotta Norra kajen 12 i Helsingfors. Likt Leninland fungerar Jörn Donners bibliotek som stipendiatboende för skribenter och andra kulturarbetare. På stående fot inviterade hon såväl mig som detta nyhetsblads andreredaktör Anton Honkonen att komma dit. Anton blev eld och lågor över chansen att just där till sin podd Etthundra döda författare kunna få intervjua t.ex. Monika Fagerholm, som är aktuell med en ny roman i höst. Ansökningar för en eller två veckors vistelser sker i september via konstsamfundet.fi. Därefter inspekterade hon vilka böcker som fanns i mitt bibliotek och kunde nöjt konstatera att såväl den sena självbiografiska tegelstenen Mammuten som den 60 år äldre klassikern Rapport från Berlin fanns på plats i hyllorna. Jörn levde hela sitt liv jämsides med Jan Myrdal i offentligheten och skrev ungefär lika mycket, dvs alltid och sammantaget upp emot 100 böcker och detta tillsammans med allt annat han gjorde.
I Jans bibliotek blev Carl Erland Andersson, dvs den som numera bebor Jans lägenhet, Bittes ciceron och guide. Även där kontrollerades närvaron av Jörns böcker och några fanns det i alla fall och då bland andra en av de allra sista nämligen Sista striden. Den hade Jörn skickat som tack för Ett andra anstånd och i boken låg ett enligt Bitte extremt ovanligt följebrev där han inte bara tackar för den bok Jans förlag Norstedts skickat honom 2019 utan också starkt hyllar denna bok om döden och skickar alltså prompt sin egen lilla bok om döden. Jörn brukade enligt Bitte vara extremt svårflörtad med att dela ut lovord åt andra böcker än sina egna. Året därpå 2020 dör också dessa bägge giganter som dominerat den nordiska kulturscenen under så många årtionden. I brevet påminner Jörn också Jan om allt klokt denne sagt när han filmade honom hemma i Mariefred för mycket längesen, när han gjorde en dokumentär om Sverige. Avslutningsvis nämner Jörn i detta brev att han numera reser ganska sällan, men att han förr ofta besökt svenska västkusten där han haft ett långvarigt förhållande i Malmö, men att det nu var över sedan länge. ”Schluss damit.” avslutar Donner.
Bitte lämnade därefter som gåva Philip Teirs bok om hennes liv samman med Jörn J&B Scener ur ett skenäktenskap där hon bland annat berättar om detta av Jörn i brevet nämnda ”långvariga förhållande” om vilket hon varit helt ovetande fram till dess hon efter Jörns död öppnade hans dator och där hittade 500 brev från denna Jörns långvariga och hemliga älskarinna. I Philip Teirs bok berättar hon vidare om hur hon därefter hittat många fler av Jörns många gömda kärlekar runt om i Finland och övriga världen. Det är förbannat kul och spännande när det kommer besök till Jans bibliotek, tycker i alla fall jag.
OM FÖRFATTAREN OCH CHEFREDAKTÖREN GUNNAR ADOLFSSONS SYN PÅ JAN MYRDAL OCH OM ETT FÖRARGLIGT MISSTAG I VÅRT FÖRRA NYHETSBLAD
I vårt förra nyhetsblad efterlyste vi från läsarna berättelser från författare som i böcker skrivit om Jan Myrdal och förutskickade då två sådana i form av Sven Lindqvist och Gunnar Adolfsson vilket illustrerades med bilder av de två herrarna. Vad gäller bilden av den senare så inkom omedelbart en högljudd och välmotiverad protest från Harald Holst, en annan smålänning som likt Gunnar Adolfsson också jobbat i Göteborg på 1960-talet och då likt Gunnar varit aktiv i de kommunistiska kretsarna. Harald påpekade att vår bild föreställde Gunnars redaktionskollega på dåvarande Arbetartidningen, den legendariske göteborgskommunisten Nils Holmberg och således inte Gunnar som istället såg ut på detta vis:
Gunnar Adolfsson var född 1906 och uppfödd i Fattig-Sverige i trakterna runt sjön Åsnen, ett landskap han ofta återkom till i det andra författarskap han startade efter pensionen i mitten av 60-talet. I ett 20-tal magiska romaner skrivna på ett lite ålderdomligt språk med invecklad syntax präglat av Karl XII:s bibelsvenska och genomdränkt av skimrande poesi, skrev han om alla dessa fattigexistenser han som barn såväl mött som hört berättas om i den muntliga berättartradition som då fortfarande levde.
Hans mest spridda bok bland dessa blev Född i våra dalar som ger en bild av alla dem som var för fattiga för att få ihop till en amerikabiljett likt Mobergs utvandrare och istället under slutet av 1800-talet fick utvandra söderut på arbetsresor till Tyskland. Där blev de under närmast feodala förhållanden hänsynslöst utnyttjade på godsen och denna kvartsmiljon människor har sen inte skildrats av någon annan än Gunnar Adolfsson. Många återvände till Sverige lika fattiga som när de rest ut och pigorna då ofta i sällskap med oäkta barn tillkomna under våldtäktslika förhållanden. Dessa Gunnar Adolfssons böcker om fattigfolket i Småland finns idag i de flesta fall för en billig penning att köpa på Bokbörsen.
Gunnar vigde före pensionen sitt liv och arbete helt åt den kommunistiska rörelsen Sverige och blev kringresande agitator, chefredaktör för Arbetartidningen i det kommunistiska fästet Göteborg och slutligen riksdagsman i två separata omgångar. Som tidningsman skrev han också en handfull socialrealistiska nutidsskildringar utgivna på partiförlaget Arbetarkultur, bland andra Trappan som på ett initierat sätt på en närmast journalistisk prosa skildrar införandet av amerikanska metoder på arbetsplatserna i form av tidsstudier enligt den då revolutionerande MTM-metoden. Det var som redaktör på Arbetartidningen han kom i kontakt med Jan Myrdal som under några år runt 1950 levde och skrev i Göteborg och då umgicks med andra unga kommunistiska intellektuella med skrivarambitioner som bröderna Danvik, Sture Källberg, Kurt Aspelin och Lars Herlitz.
Det är i Gunnar Adolfssons sena minnesbok Levnad han ger ett livfullt porträtt av den unge Jan Myrdal när denne plötsligt dök upp på redaktionen och självmedvetet sög i sig allt syre i rummet. Så här skriver han på sidorna 228–229:
Alla som träffade JM under denna tid har liknande beskrivningar av denne yngling som med skrivmaskinen som vapen ville erövra hela världen! Och vad gäller Jans värdering av Gunnar Adolfsson så var den uppskattande inte bara vad gällde arbetet och gärningen utan också gentemot den godhjärtade människan Gunnar Adolfsson. Likt andra som kom i kontakt med Gunnar beskriver JM hur denne alltid lyssnade även på unga noviser och alltid ställde upp med en femma eller en tia för någon text och detta lika ofta taget ur den egna plånboken som ur partikassan på Arbetartidningen.
OM EROTISK LITTERATUR I JANS SAMLINGAR OCH KAMPEN MOT DET KOMMERSIELLA UTNYTTJANDET AV KVINNOKROPPEN I PORNOGRAFI OCH PROSTITUTION
Vi har fått lite kritik för att vi i förra nyhetsbrevet skulle ha ”promotat pornografi” och jag måste erkänna att jag, måhända påverkad av Kalle Lind och Jan Lööf som tidigare skämtat om Jans stora intresse för erotisk litteratur, i min artikel om den till biblioteket återbördade sängkammarlitteraturen fallit in i en deras jargong som kunnat uppfattas på ett för kvinnor förnedrande sätt. För detta gör jag i sann maoistisk anda uppriktig självkritik, men jag vill också passa på att förklara en smula om hur och varför jag kanske hamnat i dessa förvillelser. Att journalister gärna skriver om klickfrämjande fenomen som garneras med ordet ”porr” i rubrikerna illustreras här av hur Hallands Nyheters alltid välinformerade kulturreporter Martin Erlandsson skrev om sällskapets aktiviteter efter att ha tagit del av vårt förra nyhetsbrev:
Jan Myrdal var sedan barnsben indragen i sin mor Alvas psykologiska experiment och beskriver hur han därför redan i tidiga tonåren läste såväl Freuds egna texter som den debatt som följde i spåren av Alvas moderna syn på sexualitet och kärlek. Pehr Henrik Törngrens stora och epokgörande sammanfattning av denna debatt i Striden om Freud från 1936 blev för Jan helt avgörande. Under dessa år rasade också debatten om sexualiteten i Krusenstjernafejden när Bonniers vägrade ge ut de avslutande delarna av sviten om Fröknarna von Pahlen och kampen om preventivmedlen rasade i spåren av Elise Ottosen-Jensens engagemang för RFSU.
Jan skriver om sina sexuellt utlevande ungdomsår i När morgondagarna sjöng och det är därefter oerhört tydligt att han livet igenom likt Freud såg sexualiteten som grundläggande för den mänskliga skaparkraften. På slutet av sitt liv kom han gång på gång tillbaka till mantrat om ”arbetet och könet” som livets centrala drivkrafter. I De hemliga breven skriver den annars alltid vad gäller sex lika fördomsfria Alva till den mycket unge Jan med en problematiserande ton om hans fokusering på den rent kroppsliga njutningen som kanske inte alltid för den unge kåte Jan vägdes upp av en lika stark känslomässig mognad. Skriver alltså den välmenande modern som nog även hon kunde känna sig en smula generad inför tjänstefolket när Jan demonstrativt lämnat sina välanvända kondomer i villans papperskorgar. Kondomer som han dessutom vid ett berömt tillfälle stulit ur pappa Gunnars gömda förråd i sängbordet, något som fick Gunnar att gå i taket och starkt bidra till att han 1944 såg till att få Jan ur huset.
Samtidigt delade Jan helt Marx syn på kärleken som en domän som aldrig bör tillåtas ingå i kapitalets varucirkulation. Därför initierade och deltog han entusiastiskt i Folket i Bilds och dess systerorganisationers stenhårda kamp mot porr och prostitution under 70-talet. Denna kamp mot kommersialismens pervertering av kärleken stod enligt Jan inte på minsta sätt i motsättning till den kamp för sexuell öppenhet och mot all den bigotta prydhet som fram till 60-talet var stark i svensk offentlighet. Likt Ivar Lo i Geniet slogs för att flickorna skulle tillåtas ”släppa till” så slogs Jan för en kamratlig och jämställd syn på sexualiteten.
Ur detta breda intresse för livets elementa härstammar Jans många hyllmeter litteratur om sex, kärlek och pornografi i historien och i vår kommersiella nutid. Intet mänskligt var honom främmande och då kunde han bjuda på att detta skämtades om i olika sammanhang. Själv minns jag hur han skrattade så att magen hoppade när jag visade honom en blurb på baksidan av den 2003 på svenska utkomna tegelstenen av David M Friedman Efter eget huvud: Penisens kulturhistoria. Där stod på baksidan att läsa: ”Alla som har en penis eller känner någon som har det måste läsa denna bok”! Snacka om inkluderande rekommendationer.
OM BOKBINDERIET I BIBLIOTEKETS KÄLLARE
Det är ett dyrt och tidsödande hantverk att binda böcker och lika grannlaga är lagningen av äldre böcker. Under några år ansvarade Jaken, dvs den pensionerade läraren, antikvariatsinnehavaren, amatörbokbindaren och bokälskaren Jan-Anders Karlsson för den lilla verkstad i bibliotekets källare, där han under några år lagade ca 300 böcker och från grunden band om ca 30, enligt det lilla kapitel i praktverket Biblioteket. Om Jan Myrdals och Gun Kessles samlingar, som han skrev några år före sin alltför tidiga bortgång.
Att långsiktigt bygga och förvalta ett bibliotek är som att vårda ett träd och till Jakens minne planterades därför just ett träd i bibliotekets trädgård. Jaken hade suttit vid den pensionerade mästaren Stellan Lindskogs fötter för att lära, samma Lindskog som för 50 år sedan när jag kom för att binda in mina många tidskrifter, konsekvent tilltalade mig ”kandidaten”. Jag kände mig då som en romanfigur hos Olle Hedberg 1950. Det är för övrigt Jakens flint som syns på Biblioteket.s omslag när han är den åldrat närsynte Jan Myrdal behjälplig när denne letar i sina hyllor.
Verksamheten i bokbinderiverkstaden har sedan dess legat nere men nu har vi fått kontakt med bokbinderskan Mikaela Backman från Norberg, som kanske kan komma till Varberg i omgångar efter att hon först fått ordning i sin egen nystartade verkstad. Vi välkomnar henne och tackar varmt för det hittills visade intresset och hoppas förstås på en lång fortsättning. Men då bokbindare är rara ärter så ber vi härmed medlemmarna än en gång att hålla ögonen öppna för alla med intresse och kunskaper. Vi erbjuder reseersättning, fritt vivre (som min pappa brukade säga) dvs mat och husrum och därtill viss ersättning. Känner ni någon så tveka inte att åtminstone fråga! Till dess hälsar vi Mikaela varmt välkommen tillbaka i höst när än det nu blir!
JANKEN MYRDAL SKÄNKER JANS GAMLA VITTBERESTA SKRIVMASKINSVÄSKA TILL SÄLLSKAPET!
Efter att jag hösten 2024 i rasande fart skrivit en svarsbok på Bosse Lindquists, Kaj Fölsters och Janken Myrdals De hemliga breven, betitlad De grova lögnerna om Jan Myrdal i De hemliga breven, åkte jag till Stockholm för att försöka promota boken. Med hjälp av Åsa Linderborg lyckades jag väcka intresse hos Martin Aagård på Dagens ETC och kl. 13:00 en fredag i oktober fick jag lägga ut texten om alla felaktigheter i den bok som blivit årets stora snackis och såld i mer än 20 000 ex. Just innan jag skyndade vidare till nästa möte som var bestämt till kl. 15:00 på Kafé Svedjan på Söder berättade Martin att boken jag kritiserade, De hemliga breven, just denna dag några timmar senare kl. 18:00 skulle bli Augustprisnominerad i fackboksklassen.
Detta var förstås kul att få reda på just då eftersom personen jag skulle träffa kl. 15:00 var Janken Myrdal som samma kväll i Rapport skulle uttrycka sin glädje över denna nominering. Eftersom detta var ytterst hemligt i förväg låtsades jag inget veta men slängde lite nonchalant ut att det ju vore skandal om inte De hemliga breven skulle bli nominerad och hoppades på så sätt att få se någon reaktion hos Janken, som ju då redan var på väg till denna nomineringsgala. Någon sådan reaktion kom alls inte utan istället övergick han direkt till att visa upp den gåva jag skulle få och som var orsaken till att han bestämt träff med mig på kafé.
Det visade sig vara denna alldeles underbara skrivmaskinsväska som i flera decennier huserat Jans älskade gamla Remington Stream Liner, köpt 1940 i New York åt familjen, på vilken han hamrat fram alla de spaltkilometer artiklar, debattinlägg och berättelser han skrivit från jordens alla hörn, en väska som vid pensioneringen på 60-talet flugit och med Lillcittran transporterats flera varv runt jorden och med åren blivit snyggt patinerad alternativt en smula kantstött. Som synes på bilderna har den hotellmärken från tre världsdelar och var ett slags nödvändigt centrum i Jans liv. I ett brev till mamma Alva skriver den då 21-årige Jan 1948 att han ska ”få en unge”, men att det är en bagatell i hans liv jämfört med den hundra gånger viktigare skrivmaskinen! När Jan långt senare vid en garagerensning tänker slänga denna gamla relik är just denne enligt Jan vid hans födelse så obetydlige Janken närvarande och räddar densamma till eftervärlden.
Den har därefter legat gömd i de mörka källarvalven från 1600-talet i det hus i Gamla Stan i Stockholm som ägdes av Jankens farföräldrar Alva och Gunnar och dit Janken flyttade redan på 70-talet. Där har den stuvats in i ett hörn bredvid kopiorna av de brev som nu utkolporterats som extra ”hemliga” och ”jagade” av Jan trots att originalen som jag visar i min bok, skickades till Jan redan på 80-talet. Det var också här Janken förvarade sin voluminösa porrsamling som han redan tidigare skänkt till sällskapet, en pikant historia som är värd ett eget kapitel. På min fråga till Janken om vad en psykoanalytiker skulle läsa ut ur denna historia där den försmådde sonen ger bort det länge sparade faderssubstitutet till en wannabe-son till Jan, hänvisar Janken till hustrun: ”I vår familj är det Ingrid som står för de psykologiska analyserna!”
När jag tagit emot väskan gav jag som motgåva till Janken min purfärska bok som just kommit från tryckeriet och sa lite skuldmedvetet att jag inte trodde att han skulle velat ge sällskapet en present via mig om han först hunnit läsa min bok. Janken log och sa att han självklart måste kunna ta intellektuell kritik såvida man bara håller en anständig ton i debatten och dessutom var det ju han som inte velat bli intervjuad av mig under mitt arbete med De grova lögnerna och inte heller sen före tryckning velat kommentera slutprodukten.
Sen gick det som det gick. De hemliga breven Augustprisnominerades några timmar senare och blev redan i Rapport samma kväll uppmärksammad på ett sätt som bara den självklara favoriten blir och reaktionerna i medierna de närmaste dagarna var desamma. Samtidigt fick min lilla bok visst genomslag i tongivande kretsar och då särskilt i rikslikaren DN. Det blev först stor nyhetsartikel där det framgick att Kaj Fölster till skillnad från Jan faktiskt fått ett helt hus på Gotland som gåva och inte som Jan tagit banklån för detsamma. Snart kom också den nu just bortgångne Per Svensson, som länge varit den oväldige och av alla respekterade ringdomaren vad gäller kulturslagsmål, med en helsida i samma tidning där han skrev starkt positivt om min bok, som visserligen en smula rörig men också ”listig och smart”. Direkt följde Victor Malm upp i Expressen med att jag hade ”hittat en laddad pistol”. En månad senare blev det inget Augustpris och Janken har sen dess heller inte svarat på mejl. Tur att han i grevens tid hann skänka skrivmaskinsväskan till sällskapet. Nu är bara frågan var i biblioteket väskan ska stå och vem som först hittar en Remington Stream Liner, för vart den tagit vägen är det ingen som verkar ha en susning om.
JAN MYRDAL I PRESSEN – DENNA GÅNG OM VÄNSTERINTELLEKTUELLA SOM MYRDAL OCH FOUCAULT OM ISLAMISM OCH REVOLUTIONEN I IRAN, OM KULTURBRÅKET MELLAN JAN MYRDAL, ANDREA GAYTÁN OCH HENNING MANKELL SAMT OM DET BERÄTTIGADE/OBERÄTTIGADE I CANCELKULTUREN NÄR DET GÄLLER FÖRHATLIGA PERSONER SOM JM SAMT ETT STORT REPORTAGE I HALLANDS NYHETER INFÖR BIBLIOTEKSDAGEN 19 JULI
Adam J Sacks diskuterar kända vänsterintellektuellas förhållande till islam, islamism och revolutionen i Iran. Spännande att Jans röst i världen i denna fråga hörs i jämbredd med Michel Foucaults.
Länk till artikeln
Jason Hellerman skriver om Ingmar Bergmans nazistiska ungdom och nämner då självklart Jans stenhårda kritik kring undanflykterna presenterade i Bergmans självbiografiska Laterna Magica från 1987.
Länk till artikeln
Linus Kuhlin skriver om vår kärlek till kulturbråk i en sommarserie i Ystads Allehanda och exemplifierar med det eskalerande bråket mellan Jan Myrdal, Andrea Gaytán Vega och Henning Mankell.
Länk till artikeln
Rebecka Kärde drar i Dagens Nyheter igång en debatt om cancelkulturens rimlighet med utgångspunkt från unabombaren Ted Kaczynski och hans 30 år gamla manifest och menar att obalanserade personer trots allt kan ha mycket vettigt att säga. Hon kommer då också in på Jan Myrdals och Lars Gustafssons brevväxling Den onödiga samtiden och uppehåller sig då mest kring Gustafsson då Jan Myrdal mest pratar om händelser under franska revolutionen som ingen fan minns.
Länk till artikeln
Andreas Ekström i Sydsvenskan svarar och försvarar cancelkulturen och då alldeles särskilt när det gäller en sådan som Jan Myrdal som enligt Ekström in i det sista försvarade Pol Pot.
Länk till artikeln
Malin Krutmeijer argumenterar för att vi måste lyssna på även udda fåglar som Jan Myrdal och får svar direkt av Ekström.
Länk till artikeln
Theo Vareman i Expressen menar att det är en mycket obehaglig syn på offentligheten Ekström ger uttryck för när han dömer ut alla med dålig vandel i handlingar och tankar och med detta verkar debatten ha somnat. Vilken ståndpunkt JM som yttrandefrihetsfundamentalist skulle plädera för är nog relativt enkelt i denna rötmånadsdebatt.
Länk till artikeln
Martin Erlandsson på Hallands Nyheter har följt Jan Myrdal nära i spåren ända sedan denne flyttade till Varberg för 15 år sedan. Här skriver han om namnbytet på biblioteket inför biblioteksdagen och framhävandet av Gun Kessles roll som självständig konstnär och Jans partner i över 50 år. Han följer sällskapets vice ordförande Elisabeth Hallin runt i biblioteket när hon visar upp gåvorna till sällskapet i form av knivar och Jans sängkammarporr från Jan Myrdals och Gun Kessles Stiftelse.
Länk till artikeln
RAPPORT FRÅN STYRELSEMÖTET 19 JULI 2025
Dagens innehållsdigra möte med 40 punkter på dagordningen genomfördes under något hektiska former med tanke på att det skulle bli en lång dag med förberedelser inför eftermiddagens publika arrangemang. De flesta styrelsemedlemmar hade specificerade uppgifter till kvällen och en del förberedelser dessförinnan och därtill måste vi då först försöka hinna äta något innan.
Som vanligt först genomgång av förra mötets protokoll och därefter ett antal rapporter och uppföljning av tidigare beslut. Ekonomi, medlemsantal och besök i biblioteket ligger på stabil nivå om än vi tycker oss se att det borde vara möjligt att före årets slut nå 300 medlemmar.
Vi diskuterade läget inför Jans 100-årsdag och hoppas till dess kunna producera en heltäckande men lättläst antologi med centrala Myrdaltexter i samarbete med Norstedts och alla uppmanades göra en lista på minst 10 favoriter som då inte får missas. Däremot har vi ännu inte fått napp vad gäller färdigställandet av Jans bibliografi, där de två förut utgivna delarna sträcker sig fram till mitten av 90-talet. Borde kunna gå att hitta någon intresserad bibliotekarie och vi emottar tacksamt alla tips!!
Det största beslutet gällde ett konkret erbjudande till den ”konkurrerande” Jan Myrdals och Gun Kessles Stiftelse om ett köp av all den konst av Gun i stiftelsens ägo som redan nu förvaras i biblioteket men också den som stiftelsen förvarar i Göteborg. På samma gång vill vi då också köpa alla prydnadsföremål som Gun och Jan under sina resor samlade på sig och vi har gott hopp om att allt detta ska gå i lås. Dessutom har vi ju då försäkrat oss om att pengarna kommer att användas till sådant arbete som vi i sällskapet helhjärtat stödjer. Med hjälp av allt detta kommer biblioteket inför Jans 100-årsdag om två år rimligtvis få byta namn igen och till arkiv och bibliotek också lägga till ordet museum med allt det då för med sig.
Vi konstaterade att det nya nyhetsbrevet blivit väl emottaget och vi ska försöka producera ett efter varje styrelsemöte framöver, men då också försöka locka med fler skribenter då även detta andra nyhetsbrev skrivits av chefredaktören.
Styrelsens nya idéspruta Anders Mård som inte bara föreslår saker utan också är en doer presenterade vad som i höst blir sällskapets första småtryck i form av en miniantologi med Jans aldrig förr i särtryck publicerade dikter och lät också meddela att arbetet med Myrdaliana 2025 tuffat på bra och nu är i det närmaste klar för trycket.
Dessutom går arbetet med våra ögonvittnesberättelser i form av den planerade podcasten med intervjuer framåt och minst ett tiotal kommer att genomföras närmaste månaderna, ett arbete Anders utför tillsammans med kritikern och litteraturvetaren Jan Bergsten. Samme Mård har också initierat ett flertal samarbeten med andra litterära sällskap och flera av dessa planerar att besöka Varberg på sällskapets inbjudan.
Detta var bara ett axplock av allt som är på gång och diskussionerna i styrelsen fick avslutas lite abrupt just som en animerad diskussion kommit igång runt sällskapets bokcirkel, där vi till denna gång läst Jans 50-talsroman Att bli och vara, men mer om det på annan plats i nyhetsbrevet!
BOKCIRKEL OM JAN MYRDAL – FÖRSTA MÖTET OM ATT BLI OCH VARA, PLANERINGEN AV NÄSTA SOM BLIR OM MORALITETER OCH GARDERINGAR SAMT DEN LILLA DEBUTBOKEN FOLKETS HUS
På styrelsemötet hade vi som avslutande punkt att diskutera läsningen av Jans 50-talsroman Att bli och vara men då vi hade en massa arbete inför biblioteksdagen beslöt vi skjuta upp diskussionen till nästa möte. Detta berodde också på att någon inte hunnit läsa, någon missuppfattat till vilket möte boken var tänkt att diskuteras. Därtill blev oenigheten om boken omedelbar då Stig Thörnqvist omedelbart helt dömde ut denna Lena Anderssons favoritbok som helt värdelös och därför bara läst halva, vilket han sen ödmjukt funderade på då Jan Bergsten höll en kort plädering för bokens förtjänster. Den animerade diskussionen avslutades då och vi beslöt att ta den på nytt vid nästa styrelsemöte och då får såväl Stig som Jan möjlighet att utveckla sina resonemang i varsin inledning.
Vi beslöt att som nästa läsprojekt ta oss an Jans pocketbok från 1970 innehållande hela hans dittillsvarande dramatiska produktion i form av den rätt bagatellartade debutboken utgiven på eget förlag från 1953, Folkets Hus, en satir om en Folkets Husinvigning som gick rätt spårlöst förbi, men åtminstone fick en hederlig och fin recension av Folke Isaksson. I vilket fall ledde den till att Tidens förlag sen antog den bok de året innan refuserat, nämligen romanen Hemkomst, som visade viss släktskap med debutboken.
Vad gäller hörspelen skrivna direkt för Sveriges Radio, Moraliteter från 1968 och Garderingar från 1969 hör de till de i särklass mest hyllade verken av JM. När mamma Alva läste de hyllande recensionerna av Moraliteter log hon mot pappa Gunnar och utbrast: ”Tänk att det är vår lille Jejje som skrivit detta”. Det blir spännande att se vad styrelsens många JM-experter anser att tiden gjort med dessa stycken?
BENNY LARSSON – ARKIVARIE OCH MYRDALLÄSANDE ARBETARGRABB SEDAN TONÅREN PÅ 70-TALET! VI INTERVJUAR JAN MYRDALSÄLLSKAPETS STYRELSEMEDLEMMAR!
Vem är Benny Larsson?
– Enäggstvilling född 1959 i ett arbetarhem med fyra syskon i Rönneshytta, ett litet sågverkssamhälle utanför Askersund. Efter grundskolan blev det 2-årig social linje och sen direkt ut i arbetslivet som tråddragare på spikfabriken Skyllbergs Bruk AB. Det var tänkt som ett övergångsjobb inför fortsatta studier, men jag blev kvar där i elva år!
– I min socialdemokratiska familj var jag det svarta vänsterfåret som läste mycket och kunde göra det också under arbetstid om jag skötte mina maskiner på rätt sätt. Eftersom jag hade ont om pengar blev arbetsplatsbiblioteket avgörande för mig och det var också där jag stötte på Myrdal i form av Barndomstrilogin som fanns i boksnurran vid utgången till omklädningsrummen.
– Började sen kulturvetarlinjen -89 och träffade då tandhygienisten Camilla och snart kom våra två söner Alexander född -92 och David -94. Det var förresten Alexander som gjorde en intervjufilm med Jan om hans bibliotek som fortfarande ligger på Youtube! (Kan ses här!) Efter avslutade studier där kulturvetarlinjen i Örebro direkt fortsattes med arkivarieutbildning i Härnösand blev det jobb, först på Telia i ett halvår och sedan på Gävleborgs läns Folkrörelsearkiv i Gävle och där stannade jag i sex år och efter det har jag hunnit med att vara kommunarkivarie i Skara kommun, Skövde kommun och arkivkonsult på Högskolan i Skövde 2000–2014 för att sen avsluta karriären som chef för Överförmyndare i samverkan i Skövde där jag slutade med pension 30 juni -25.
– För övrigt bor jag nu i en villa i Varnhem tillsammans med äldste sonen efter att min fru Camilla gick bort 2017 och har nu plötsligt efter pensionen fått väldigt mycket fri tid.
Hur kom du i kontakt med Jan Myrdal första gången?
– I början av 90-talet skrev jag till Jan och frågade efter den monumentala 5 år av frihet som då var slut på förlaget och svår att få tag i. Jan svarade tillmötesgående och det var förstås kul. Jag hade börjat läsa Jan redan som tonåring på 70-talet och senare hade en kompis som läste honom intensivt när han skrev på Aftonbladets kultursida och därefter blev det som jag sa Barndomstrilogin från boksnurran på spikfabriken. Böcker fick jag egentligen först senare råd att börja köpa.
Om du får välja tre Myrdalfavoriter, vilka skulle det bli?
– Barndomstrilogin tillsammans med alla de andra jagböckerna sätter jag nog högst. Sen värdesatte jag enormt TV-serien Bilden som vapen då den fokuserade på själva konsten och inte på den som visade upp den. Minns mycket väl Jans speakerröst som ensam föreläste genom hela serien. Sen har jag alltid gillat science fiction och tyckte det var kul när Jan gav ut ett fylligt urval ur Jules Vernemagasinet. Efter att jag kom med i sällskapet har jag nog läst allt av honom skulle jag tro.
Vad är din uppgift i styrelsen och hur kom du i kontakt med sällskapet?
– Jag leder arbetet med att färdigställa arkivet och servar då också folk med olika saker de letar efter. Jag sprang på Jan Myrdalsällskapet på Bokmässan 2014 i form av Lasse Lindström och Håkan Danielsson. De hade då just fått kontakt med ett par norska arkivarier som börjat bygga upp arkivet, men de ville gärna ha min hjälp direkt då det var långt och omständligt att ta sig till Varberg från Oslo för de andra. Sen dess har arkivet varit min huvuduppgift och jag har då också i omgångar fått hjälp med arbetet av några andra västgötaarkivarier.
Vad är bibliotekets och arkivets främsta uppgift och tillgång?
– Det är ett enormt stort material med en väldig potential och en guldgruva för en framtida biograf. Arkivet är fortfarande alldeles för okänt och det måste vi ändra på. Nu gäller det att vårda samlingarna och färdigställa arkivet, så att det blir en enhet av arkiv, bibliotek och museum.
Hur var dina personliga möten med Jan i biblioteket?
– Väldigt minnesvärda är alla de gånger man suttit vid JM:s fötter och lyssnat på hans vindlande utläggningar då vi fikat eller druckit vin.
Är det något särskilt du tycker vi ska satsa på i nyhetsbrevet?
– Dels aktualiteter och allt som fortfarande skrivs och hörs om honom, dels finns det så enormt mycket roliga och spännande saker att lyfta fram ur arkivet. Satsa på det!
Vad skulle Jan ha skrivit om idag om han levat?
– Han skulle nog ha fortsatt i samma stil som alltid och skrivit om precis allting från politik och krig till sexualitet och sin egen historia.
REDAKTION
Redaktör: Lasse Diding
Redaktionssekreterare: Gustaf Erling
Kontakt: styrelsen@janmyrdalsallskapet.se
BLI SKRIBENT I NYHETSBREVET
Detta nyhetsbrev har i sin helhet författats av sällskapets ordförande Lasse Diding, men vi ser gärna att andra är med och bidrar med artiklar framöver. Är du intresserad av att medverka i kommande nyhetsbrev? Kontakta oss på styrelsen@janmyrdalsallskapet.se
GLÖM INTE MEDLEMSAVGIFTEN FÖR 2025!
Glöm inte att förnya ditt medlemskap i Jan Myrdalsällskapet via
Swish 123 209 2476 eller Bankgiro 857-1671.
Medlemsavgift 2025 är 275 kronor/år, 150 kronor/år för studerande, arbetslösa och pensionärer. Stödmedlemskap: 500 kronor/år eller mer. Mejla samtidigt namn och adress till info@janmyrdalsallskapet.se
ERBJUDANDE TILL NYA MEDLEMMAR: För 100 kronor blir du som ny medlem för resten av år 2025 välkomnad till Jan Myrdalsällskapet.
Glöm inte den ständigt pågående Biblioteksinsamlingen som oavkortat går till kostnader för själva boksamlingen. Vi låter till exempel restaurera äldre böcker och behöver ny teknisk utrustning för digitalisering av hela arkivet och biblioteket. Teckna dig gärna för en månatlig eller årlig summa! Se bankgironummer ovan.