Skriv ut denna sida

Sanningen är alltid oförsynt

7 februari 2019

I höstas publicerades i Polen en samling vetenskapliga artiklar, skrivna på svenska: Filologiskt smörgåsbord 3. Språk – översättning – litteratur (Jagiellonian University Press, Kraków 2018). 

Vi får hoppas att samlingen hittar vägen till flera svenska bibliotek.

Ett av bidragen i antologin är Mariusz Kalinowskis “Sanningens vägar. Om Anne Charlotte Lefflers – och August Strindbergs – skuld till Tjernysjevskij”. Artikeln är en – omarbetad och utökad – vetenskaplig version av texten ”Sanningens vägar (tredje PS till Tjernysjevskij)”, som publicerades ursprungligen (2015) på denna hemsida.

Essän är en av Kalinowskis texter som handlar om den ryska påverkan på den svenska litteraturen vid slutet av 1800-talet och – i första hand – om Nikolaj Tjernysjevskijs roman Vad bör göras? och dess inflytande på August Strindberg.

Den sistnämndes litterära skuld till ryssen är fortfarande inte erkänd i Sverige.

Redan år 1976 klagade Strindbergsforskaren Stellan Ahlström: ”Hur kommer det sig att vi aldrig fått någon ordentlig redogörelse för vad Tjernysjevskij har betytt för Strindberg och för de radikala strömningarna i Norden?” (SvD, 28.06.1976).

Nästan fyrtio år senare, under Strindbergs hundraårsjubileum, skrev Jan Myrdal i texten ”Strindbergs ryska rötter censureras”

”För en litteraturforskning värd namnet vore det viktigt att fördomsfritt undersöka och ta ställning till just hur mycket det ryska betydde för hans arbete. […] Men vi lever i Sverige och här blir sådan olämplig inriktning på auktoriserad Strindbergsforskning […] otänkbar” (SvD, 03.10.2012).

Och i en annan text, en vecka senare:

”I svensk litteraturdebatt har det tigits om sambandet mellan August Strindberg och Nikolaj Tjernysjevskij. Ja, i svensk forskning har Tjernysjevskij under de senaste mer än hundra åren varit av ideologiska skäl förbisedd. (Fast hans Vad bör göras? kom 1983 i en lysande nyöversättning av Bo-Göran Dahlberg.)” (”Inskränkt och på en låg nivå”, SvD, 10. 10. 2012).

Och det är inte bara Jan Myrdal som uppmärksammar den ”ryska” vita fläcken i den svenska forskningen. Författaren och översättaren, doktor i slaviska språk, Nils Håkanson påpekar – samma Strindbergs jubileumsår – i inledningen till sin avhandling Fönstret mot öster (Ruin, 2012):

”Trots att rysk skönlitteratur rimligen har lämnat betydande bidrag till den svenska litteraturen och idéhistoriska utvecklingen, har dessa influenser knappt undersökts.”

”Det verkar ligga någonting i det” – skriver Kalinowski i sin artikel om Tjernysjevskij, Sonja Kovalevsky, Anne Charlotte Leffler och Strindberg, och tillägger: ”Man skall aldrig underskatta ryssar.”

Tjernysjevskijs staty i Moskva invigd 1988

Tjernysjevskijs staty i Moskva, invigd 1988.

Relaterade artiklar (efter tagg)