Skriftställning: Om sprickor i karaktären och folkmordsideologiens lockelse

Hur man kan uttrycka sig nazistiskt utan att för den skull vara nazist.

Jan Myrdals Skriftställning i Folket i Bild/Kulturfront nr 9-2011.

Det är inte så enkelt som att folkmordsideologi var en typiskt tysk företeelse. Det blev de tyska nazisterna som i Europa genomförde de största folkmorden. Men britterna sysslade med överlagt folkmord i Indien. Och - vad som inte bör glömmas - folkmordsföreställningar fanns också på oväntat håll bland intellektuella på vår sida. Här ett exempel:

I januarinumret av Bonniers Litterära Magasin år 1943 står under rubriken "Nya utländska böcker":

"Men at War: The Best War Stories of All Times. Utgivna av Ernest Hemingway. Crown Publishers. New York. $3:-. En tusensidig antologi krigsskildringar från David och Goliath till de bästa reportagen från Världskriget II. Inledning av Hemingway."

Redan den 8 november 1942, när Förenta staterna gick in i sitt krigs andra år hade Herbert Gorman i The New York Times hyllat Ernest Hemingways trettioen sidor långa inledning till den 1072 sidor tjocka antologi för vilken han varit redaktör och som William Kozlenko gett idéen till. (Kozlenko ställs ofta åt sidan när boken tas med bland Hemingways verk.) Denna hans bok var sedan med 4 gånger på New York Times' bästsäljarlista.

De 82 berättelserna är uppställda i nio avdelningar vart och ett inlett med ett längre citat ur Carl von Clausewitz "Om kriget". Redaktören, Hemingway, var en veteran (med tre söner) som hatade krig men fann det pågående kriget nödvändigt att föra till slutseger. Han ville därför ge en ny ung generation amerikaner som skulle gå ut i krig sanna bilder av vad krig var.

Många av de valda styckena tillhör vad som kallas världslitteraturen, andra är aktuella reportage. Kritiken var blandad, en och annan fann urvalet tveksamt och Hemingways förord ostrukturerat; det lärde visserligen inte ungdomen att dö men berättelserna "tillfredsställer Mr. Hemingways märkliga fixering vid döden" som H. M. Jones skrev i Saturday Review of Literature december 1942.

Det var en typisk beredskapsbok. En som i det kriget också blev mycket läst och omtyckt i Förenta staternas krigsmakt.

Men den som kom med en allvarlig kritik var Alvah Bessie i New Masses 17 november 1942 (s. 24/25.). I och för sig ifrågasatte han urvalet. Inte bara sovjetiska författare utan även en hel rad då givna namn som skildrat "men at war" från Henri Barbusse till Arnold Zweig (över Malraux, Reed, Remarque, Renn och vidare) var utlämnade. Därtill med skruvade motiveringar. Hemingway förklarade i inledningen att han inte tagit med det stycke ur Malraux, "Erövrarna" han först valt ut för att det skulle störa förbindelserna med Förenta staternas allierade Chiang Kai-shek; därtill hade han personliga erfarenhet av Malraux från kriget i Spanien vilka gjort honom misstänksam mot dennes trovärdighet. Just skildringarna från Spanienkriget inskränktes för övrigt till ett svagt stycke av Dorothy Parker och två av Hemingways egna texter.

Men huvudsidan av Alvah Bessies kritik var en annan. Det var inte tu tal om att Hemingway var antifascist, påpekade han. Dock det Hemingway i förordet skrev om tyskar som folk var ett heltigenom fascistiskt resonemang. Alvah Bessie citerade utförligt från sidorna XXIII och XXIV i Hemingways förord (till första upplagan - i andra upplagan tio år senare hade detta strukits). Alvah Bessie hade rätt. Ty vad skriver Hemingway där?

"Dock när detta krig har vunnits borde Tyskland förstöras så ordentligt att vi inte skulle behöva kämpa mot det på hundra år, eller, om det görs grundligt, aldrig mer. Detta kan troligtvis endast ske genom sterilisering. Denna kan genomföras med ingrepp knappt mer märkbara än vaccinering och på samma sätt göras obligatoriska."

Det skrev han om nazister. Men det är inte bara nazisterna i Tyskland det gäller utan:

"Under de senaste två åren har ryssarna ordentligt minskat antalet tyskar. Om allt går som planerat kommer vi att själva starkt öka denna befolkningsreduktion. Men att reducera ett lands befolkning genom krig är som att beskära ett träd. Rötter och frön måste förintas om det någonsin skall kunna bli varaktig fred i Europa. Svaret på det nazistiska påståendet att tyskarna är en överlägsen ras och att andra raser skall vara deras slavar är att säga och att mena: 'Vi kommer att ta er ras och tillintetgöra den.' "(s.XXIII/XXIV)

Ernest Hemingway var inte ensam om att uttrycka sådana tankar om tyskarna som folk. Till de mer kända hörde Theodore Newman Kaufman med "Germany Must Perish!" från 1941. En skrift som blev känd först då den tyska propagandan under kriget använde den för att stärka den tyska sammanhållningen under det totala kriget.

Det tänkande Hemingway gjorde sig till tolk för när han skrev om att sterilisera och förinta och tillintetgöra tyskar var entydigt fascistiskt. Att han samtidigt - som Alvah Bessie skriver - var känd som antinazist gör exemplet lärorikt.

Det blir dubbelt lärorikt om man ställer Hemingway mot Alvah Bessie. Denne var då inte bara romanförfattare med en bakgrund som översättare av fransk lyrik (och även av Pierre Louÿs) och medarbetarskap i New Yorker. Han hade varit frivillig i Internationella Brigaden under kriget i Spanien och där känt Hemingway. Om detta krig hade han 1939 gett ut boken "Men in Battle" om vilken Hemingway då berömmande skrivit:

"En sann, hederlig, fin bok. Bessie skriver sant och fint om allt han kunde se ... och han såg tillräckligt."

1939 - 1943 var han teater- och film-kritiker i New Masses. Därefter arbetade han som framgångsrik och kritikerrosad filmförfattare i Hollywood åt Warner Brothers. Men i september 1947 när Kommittéen för Oamerikansk Verksamhet började sina undersökningar i Hollywood anklagades han för att ha vänsteråsikter. Samman med Herbert Biberman, Lester Cole, Albert Maltz, Adrian Scott, Dalton Trumbo, Edward Dmytryk, Ring Lardner Jr., Samuel Ornitz och John Howard Lawson hävdade han då att första tillägget till Förenta staternas konstitution förbjöd honom att svara på sådana frågor. För detta trots dömdes han senare till 12 månaders fängelse och $1.000 i böter. Samtidigt svartlistades han i Hollywood

Efter det han släppts ur fängelset fortsatte han att skriva artiklar och romaner fram till sin död vid 54 års ålder den 21 juli 1958.

Alvah Bessie var en bra författare. Men Hemingway var större som författare trots att hans texter stördes av att han hade en anpasslig spricka i karaktären.

Relaterade artiklar (efter tagg)