Om de så kallat rödgröna inför valet i Sverige 2010 tydligt sagt väljarna att de inte skulle låta sig förlamas av budgettak och liknande borgerligt diktat utan att de i praktiken skulle avskaffa den nu nioprocentiga arbetslösheten då skulle de vunnit en brakseger vad än folk kunde tycka om Mona och Ohly som personer.

Nu samlas gamla görsossar och medelålders nyvänster kring uppgiften att mosa Mona i tron att de så kan rädda parti och rödgrönhet. Men det är blott ömkligt. Personlighet i all ära, det sitter en person på var sak och för ögonblicket är det en Mona som bänkats uppe på sosseriet men det är inte avgörande. Politiken avgör, personer är utbytbara och tillfälliga.