Möte med en ung Myrdal

Under sorteringsarbetet i biblioteket på Snidaregatan dök det upp en liten häftad bok utgiven på Gummessons förlag 1967: Lundensiskt 40-tal av Harald Wollstad. Där finns denna skildring av ett möte med en ung författare in spe:

Jan Myrdal

En av våra bästa vänner under de senare lundaåren, Sonja Wiking, ringde våren 1949 och frågade om hennes syster Nadja och dåvarande svåger Jan kunde få kinesa hos oss ett par nätter, eftersom vi hade lite större lägenhet än de. Det fick de naturligtvis, och jag tyckte kanske det var lite extra intressant eftersom jag visste att Jan var son till det berömda paret Alva och Gunnar Myrdal.

Jan Myrdal visade sig vara en ovanlig 21-åring, uppfostrad i olika skolor i Sverige och Amerika, men mest uppfostrad av sig själv. Han var ljushårig och stubbad, muskulös och bred som en lagårdsdörr, våldsamt talför, dynamisk och med en sällsynt beläsenhet. Vi hade några vänner hemma första kvällen och vi konstaterade, att något rödare än Jan hade vi aldrig mött trots våra många och goda vänner i Clarté. Den revolution han drömde om var ingen liten stillsam skrivbordsrevolution, och själv ville han stå överst på den mot borgarna framvältrande stridsvagnen och svänga den röda fanan. I vår gästbok skrev han en dikt med svårläst stil. ”Du förstår jag har gått i experimentskolor och bara lärt mig skriva på maskin”. Jag tror att den dikten var det första provet på Agit-prop (agitation-propaganda) som jag sett:

The heart of America is beating at the walls of Kremlin oh Big Bill Hayword…
‑ ‑ ‑
Oh your heart Big Bill is beating generous at the walls of the Kremlin.

Den unga familjen Myrdal bodde det året I en stuga i Kaffatorp i norra Skåne. Ekonomin var skral och bostaden urusel. ”Jag har tvåtusen böcker, men de har råttorna snart ätit upp”, och han visade med verklig sakkunskap på böckerna i mina bokhyllor, vilket klister råttorna tyckte bäst om, och vilka böcker som följaktligen först skulle stryka med, om det blev så.

Jan Myrdal kom tillbaka ett par tre gånger och hade med sig ettårige sonen Janken. Pappan hade en stor ryggsäck på ryggen full av cellstoff och barnet under armen, ibland tvärt om. Ärendena i stan var att uppvakta Arbetets redaktör för att få någon av de många otryckta artiklarna tryckta. Det sades, att han hade nio otryckta romaner liggande hemma i Kaffatorp.

 

Myrdals kommentar 2013: ”Det är klart att jag var en jobbig jävel. Men i princip är jag den samme idag. Du vet, jag har aldrig tagit avstånd från den där tjugoettåringen; inte spottat honom i ansiktet. Redan som tonåring hade jag bestämt mig: Jag skulle inte bli en svettpåse vid 30. Det var ordet jag använde: Svettpåse.”

Harald Wollstad, född 1921, död 1967. Vid tiden för mötet med Myrdal studerade han i Lund, var redaktör för Lundagård och verksam vid Lundastudenternas Kursverksamhet. Han kom senare att arbeta som lärare och rektor vid Västkustens Ungdomsskola i Ljungskile.