Om den goda terrorn

Ett terrorattentat, sprängning av Porjusdammen som också förstör en rad kraftverk nedströms och inom 30 minuter når Boden och Luleå.

Det är ämnet för Jan Myrdals skriftställning i Folket i Bild/Kulturfront nr 1, 2011.

För fem år sedan skulle vi - de överlevande söderut i Sverige - hört den upphetsade radiorösten läsa upp senaste

lars-wilhelm-svonniL
Lars Wilhelm Svonni, samepolitiker och författare från Kiruna. På bilden bär Svonni Kirunas folkdräkt.

 nytt:

"Sedan Porjusdammen kollapsade vid 05,30-tiden i morse har kraftverken vid Harsprånget, Ligga, Messaure, Porsi och Laxede förstörts av vattenmassorna. Flodvågen beräknas nå Boden och Luleå inom 30 minuter. Polisen har meddelat att situationen i de två städerna är kaotisk. Vägarna är blockerade av bilar och släpvagnar. Människor som äger snöskotrar flyr norrut och söderut. Poliser och räddningstjänstens folk sitter fast inne i de två städerna.

När flodvågen når Boden, kommer tusentals personer att dras med av vattnet. Detta är den största katastrof som Sverige har råkat ut för under modern tid. Polisen uppmanar dom som inte kan rädda sig på något annat sätt, att ta sig till närmaste höghus. Risken är att upp till 100.000 människors liv är i fara i Boden och Luleå."

Men det hörde vi inte ty det sades i "Överskrida gränser", en spänningsroman av samepolitikern och författaren Lars Wilhelm Svonni som (hyllande) beskriver ett i detalj utarbetat och helt genomförbart attentat.

Låt mig därför säga det först som sist: Svonni har skrivit en av de bästa spänningsromanerna på svenska språket. För att vara tydlig: en spänningsroman mer än ett par snäpp mer professionellt skriven än sådant jag just läst som som t.ex. den skicklige Leif G.W. Perssons hyllade och storsäljande "Den döende detektiven".

Men detta vet vi nog inte ty samepolitikern och författaren Lars Wilhelm Svonnis "Överskrida gränser" tillhör det som de officiella mediernas kulturella grindvakter försiktigtvis undanhåller publiken. Skälet är enkelt. Denna spänningsroman är ideologiskt ut- och invänd. Attentatet skildras kunnigt och kärleksfullt och därtill så detaljerat att såväl Vattenfall som SÄPO nu höjt bevakning och beredskap runt de storsvenska kraftverken i Sápmi. Skildringen av hur hjälten håller sig undan polis och förföljare genom sin överlägsna kunskap om fjällvärlden är därtill av hög internationell klass. Nå, det finns mycket att berömma; men det räcker med att uppmana läsarna att beställa boken på bibliotek eller bokhandel eller nätet.

Att jag väntat fem år med att skriva denna text har sina skäl. Det var Gun som först läste boken. Hon var ju både känslomässigt och av princip överens med Svonni. Men hon var redan då sjuk. Dödsmärkt; feg sade vi förr, fegher som det heter på äldre svenska.  Hon visste och blev allt sämre men höll masken och sökte fortsätta arbeta. I min hylla låg boken därför under hennes tilltagande kraftlöshet kvar i högen "Att utföra".

Naturligtvis finns det i Svonnis roman detaljer jag kunde kritisera och/eller föreslå andra skrivningar av. Grundfrågan är att det han skildrar dock nu är för sent. Kanske kunde samerna ha gjort något för trehundra år sedan. Ungefär som adivasis i Indiens "röda bälte" numera såväl med båge och pil som ak-47 (Kalasjnikovs Automatkarbin modell 1947) framgångsrikt försvarar sin vattenkraft, sin malm och sin rätt mot det internationella kapitalet och den indiska stat det styr. Men skulle samerna förmå göra detta nu? Den starka svenska staten slingrar ju till och med när det gäller ILO:s oskyldiga förklaring nr 169 om ursprungsfolks rättigheter till sitt fiske. I det fallet kvittar det om den svenske statsministern kallar sig moderat eller socialdemokrat (eller för den delen "invandrare" eller "pursvensk"); intresset styr.

verskrida_grnser

Överskrida gränser. En bok
från 2005 av Lars Wilhelm
Svonni. Omslaget är en olje-
målning av Lars J:son Nutti.
ISBN 82-90625-51-0.

Jag tror heller inte att Svonni menar att en sprängning av dammarna skulle hjälpa hans folk återfå någon av sina rättigheter. Men varför då denna intellektuella spärr mot hans utmärkt välskrivna bok i våra monopolmedia, statliga och/eller privatkapitalistiska?

Skälet är enkelt. Svonnis bok har olämpliga förtecken och reser frågor - i detta fall samers rätt - som de ideologiskt styrande finner det olämpligt att det underställda litteraturkonsumerande folket skall intressera sig för. Grindvakterna; kritiker och redaktörer gör sin plikt, den de är betalda för. De behöver inte ens få order.

Läs boken alltså!