Jan Myrdal tycker sig ha klargjort sina ståndpunkter kring Kambodja - Kampuchea på khmer - och de röda khmererna många gånger. Ändå har han ständigt angripits, bland andra av den statliga myndigheten Forum för levande historia. Detta angrepp JO-anmäldes och nu har JOs utlåtande kommit: Forum för levande historia kritiseras, på ungefär de formella grunder som även Myrdal anfört.

Detta är Jan Myrdals kommentar 2010-11-07, skriven för Aftonbladet.

Kritiken mot Levande historia är principiellt viktig, säger Mydal. Nu borde en ordentlig undersökning göras om vad som hände i Kampuchea, inte bara under de röda khmerernas tid 1975-79 utan även under den tid då USA bombade landet i stor skala och senare då Vietnam ockuperade det. En sådan komplett undersökning har USA hittills lyckats förhindra.

Myrdal: USA spionerade på mig med Sveriges vetskap

Justitieminister Ask ljuger medborgarna rakt i ansiktet. Att USA spionerar på svenska medborgare med svenska myndigheters godkännande vet jag av egen erfarenhet. Det skriver Jan Myrdal.

Detta är webbsajten Newsmills ingress till Jan Myrdals artikel 2010-11-07 15:05 om USAs olagliga spioneri på svenskar i Sverige.

Novemberstatus.

31 oktober 2010

Många, Andrea t.ex. eller Peter eller andra, har de senaste månaderna blivit alltmer irriterade på mig; i Andreas fall betydligt mer än irriterad. Det kan jag förstå och skulle kunna med henne och även med var och en resonera. Fast tror inte det skulle leda någon vart. Hittills har det inte gjort det. Vill i stället skriva i princip.

Publicerat i DN 2006-07-23

Svenska soldater och officerare instruerades på trettiotalet att rasegenskaper var avgörande för Sveriges överlevnad. Skriften ”Soldatinstruktion. Allmän del” distribuerades i mer än hundra tusen exemplar mellan 1929 och 1938. I den heter det bland annat att ”blandning med en icke likvärdig ras utgör en av de största farorna för ett högtstående folk”. Det var ett utslag av svensk statsrasism som fick en långt bredare spridning än den mer kända forskarrasism som på tjugotalet manifesterade sig i Rasbiologiska institutet, skriver författaren Jan Myrdal.

Sådan var DNs ingress då. Med anledning av den aktuella debatten tycker Jan Myrdal att den fortfarande behöver hyfsas på två sätt.

För mig var Björnstierne Björnsonfestivalen i Molde intressant. Diskussionerna kring Björnson och de nationella frågorna inför första världskriget var givande. Liksom mötet med publiken i resonemangen runt sammanbrottet för "det moderna genombrottet i Nordens litteratur" (såväl Strindbergs tvetydiga mystik som Björnssons Handskemoral).

Skriftställning av Jan Myrdal från Folket i Bild/Kulturfront 2010-10 där den rubriceras Ordens dubbelhet. Ursprungligen skriven för dagstidningen Klassekampen efter Björnstierne Björnsonfestivalen i september 2010.

Tre viktiga frågor om det pågående kriget

 

1) Det humanitära ingripandet.
2) Profiten driver.
3) Terror.

Här och nu diskuterar jag inte de ekonomiskt/politiska krafter vilka styrt att Sverige som stat inte längre har ett nationellt försvar utan - ungefär som ett korrupt tyskt småfurstendöme på sjuttonhundratalet - blott soldnärer som ställs till stormaktsförfogande.

Inte heller diskuterar jag krigsförloppet även om allt tyder på att den nu hjälplöse högste krigsherren - Förenta staternas president xxObama - leder sina underställda trupper av olika nationalitet mot ett liknande slags snöpliga och blodiga politiskt/militära nederlag som de brittiska befälhavarna gjorde i de tre första Afghankrigen och de sovjetiska i det fjärde.

Men för att effektivt kunna driva kravet att de svenska trupperna skall tas hem från det pågående femte afghankriget finns vissa principiella frågor att diskutera. Jag tar nu upp tre.

Det omöjliga valet

8 oktober 2010
Om de så kallat rödgröna inför valet i Sverige 2010 tydligt sagt väljarna att de inte skulle låta sig förlamas av budgettak och liknande borgerligt diktat utan att de i praktiken skulle avskaffa den nu nioprocentiga arbetslösheten då skulle de vunnit en brakseger vad än folk kunde tycka om Mona och Ohly som personer.
Nu samlas gamla görsossar och medelålders nyvänster kring uppgiften att mosa Mona i tron att de så kan rädda parti och rödgrönhet. Men det är blott ömkligt. Personlighet i all ära, det sitter en person på var sak och för ögonblicket är det en Mona som bänkats uppe på sosseriet men det är inte avgörande. Politiken avgör, personer är utbytbara och tillfälliga.

Person och sak

31 augusti 2010
Med en envishet likt perseverationen hos en gammal alkoholist markerar Stockholms kulturborgarråd sin upprördhet över vad hon kallar Jan Myrdals konstnärslön. Senast talade Madeleine Sjöstedt (fp) om detta i Expressens valstuga. (Expressen 27 augusti 2010.)
Sida 19 av 21